Mats Hedman ger en sammanfattning om hur den Ohlanderska samlingen kom till Ransäter.

Vid ett styrelsemöte i Ransäters Hembygdsförening den 15 maj 1990 togs beslut att undertecknad skulle åka över till USA och Des Moines för att packa och transportera hem den Ohlanderska donationen.
Utan att ha sett samlingen förutom ett 20-tal svartvita foton som tagits av Lars Ek, påbörjades förberedelserna för hur hemtransporten skulle ske.
Efter beräkningar och uppskattningar på volymer och vikter kunde jag snart konstatera att donationen ej kunde fraktas med reguljärflyg utan måste skeppas över till Sverige i container.
Jag kontaktade Gustav Nordlöf, exportchef för USAB:s i Munkfors och fick jag hjälp av honom med transportväg och val av container. Donationen måste paketeras i specialbyggda transportlådor som var anpassade till containerns innermått, en "20-fotare". Det mesta var ömtåligt gods och vid en kraftig sjögång måste materialet vara väl förankrat i containern.
Efter åtskilliga konstruktionstimmar var jag övertygad om att 13 specialbyggda transportlådor var det som behövdes och att dessa skulle tillverkas på plats. Utrustad med ritningar och pengar och en formell tackgåva bestående av svenskt glas for jag över till USA. Jag anlände till Des Moines Iowa lördagen den 21 juli 1990 och blev mottagen av Gunvor Ohlander och Lars Ek med son.

Des Moines.
Vid en välkomstmiddag på lördagskvällen överlämnade Lars Ek tackgåvan från Ransäters Hembygdsförening till Gunvor Ohlander.
På söndag åkte Lars Ek och hans son åter till Sverige, resten av dagen guidade mig Gunvor Ohlander runt i omgivningarna till Des Moines för att jag skulle få lokal historik med mig hem i bagaget, förutom donationen.
Tidigt måndag morgon besökte vi en brädgård som fick både ritningar och materialbeskrivningar med kapnota och allt. Jag fick beskedet att man ej kunde åta sig att tillverka lådorna utan enbart ta fram allt material som behövdes. Frågan var när jag kunde få materialet. Tisdag efter lunch lovades materialet hemkört till Ohlanders.
Fram till dess hade jag arbete med att inventera vilka verktyg som Gunvor hade och vad som måste kompletteras, samt bereda plats i garaget. Detta skulle bli tillverkningsplats av transportlådorna samt mellanlager för allt donationsmaterial som fanns på 2:a våningen i huset.
Torsdagsmorgon skulle container anlända för att sedan hämtas samma dag på kvällen. Tiden började bli knapp då materialet från brädgården anlände först sent på tisdagskvällen. Jag jobbade 2 dygn i sträck med att tillverka lådorna, paketera och bära ut från huset. Gunvor och grannarna fick inte någon nattro. Nåväl de klarade av det, så gjorde även jag och på torsdagskväll när dragbilen kom för att hämta container var allt material packat, säkrat och alla tulldeklarationspapper klara. Den natten sov jag ovaggad.
Containern fraktades med lastbil till tågterminalen för vidare transport genom Canada till kusten där den hamnade på ett fartyg med destination Antverpen. Från Antverpen blev det lastbiltransport till USABs transportterminal i Munkfors.

Donationen anländer.
I augusti anländer allt material till Ransäter och nu var det spännande. Hade det klarat av resan?
När lådorna skulle öppnas för att packa upp donationen var det ett stort mediaintresse.
Alla stenkakor, ja allt låg precis i det skick som det packades, inget var sönder - en stenkaka råkade jag trampa på vid själva inpackningen varvid den sprack - men i övrigt var allt ok. Det kändes skönt.
Den 11 sept samma år fick Conny Axelsson börja som beredskapsarbetare med att bygga hyllor och katalogisera skivor, rullband, kasettband, vaxrullar och noter i i Hembygdsföreningens arkiv. Detta arbete tog 5 månader.
Genom länsarbetsnämndens försorg fick Hembygdsföreningen hjälp med att projektanställa 3 personer som skulle göra den första datoriseringen av Gunnar Ohlanders kartotek. Gunnar Ohlanders noggranna kartotek med hänvisningar till rullband, kassettband, skivor, vaxrullar, noter, tidskrifter och album är värd en egen presentation.
Projekt startades upp under nov 1990 och skulle pågå i 5 år. Materialet lades in på databaserna Rapid File. Detta projektarbete pågick fram till 1995 med 5-månaders intervaller.

Projekteringar
Från 1991 till 1996 gjordes vid varje Bälgspel separatutställningar ur materialet från Ohlanders donation. Ett antal ritningsunderlag presenterades årligen för styrelsen, var en tänkbar byggnad med datautrustning, affär ,utställning m m för expot skulle vara. Inget av förslagen vann gehör hos styrelsen.
Med facit i hand är jag tacksam över att inga byggnader blev uppförda, dels med tanke på att Ransäters Hembygdsförening gick i konkurs och dels med tanke på den snabba tekniska utvecklingen inom datavärlden.
I mångas ögon verkar det som om inget gjorts med donationen under de senaste 5 åren. Det är skönt att veta att alla belackare har fel. Med noll i kassan började berörda parter om för att förverkliga Ransäters Dragspelexpo. Här tycker jag det är på sin plats att ge den nya styrelsen i Hembygdsföreningen i Ransäter ett vart tack för deras sätt att se framåt, att stödja arbetsgruppen och att överlåta ett helt hus för verksamheten, Ransäters Dragspelsexpo.

År 2001
År 2001 anser jag är det år som bör stå i historieboken då Hembygdsföreningen i Ransäter verkligen kunde öppna portarna till Ransäters Dragspelsexpo. Ett expo som ger både gammal som ung som är intresserad av dragspelsmusik en underbar möjlighet att vältra sig i just den musik man tycker om.
Genom ny teknik och framåtanda inom arbetsgruppen finns obegränsade möjligheter för den intresserade att vara med och påverka och utveckla verksamheten inför framtiden. Detta ser jag som det viktigaste arvet att lämna vidare.

/Mats Hedman